Yes, så äre

Okej, jag erkänner.

Jag har saknat dig, det har jag. Alla våra stunder du och jag hade, har inte glömt en enda. 
Men på något sätt kanske det var bra att det blev som det blev, kom närmare andra vänner som jag inte umgicks så mycket med under tiden då jag var som mest med dig.

Men det skulle ju typ vara ganska bra om man kunda ha allihoppa.

Det var bara det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0